Otrolig
Det finns EN människa som är helt otrolig, jag kan inte förstå vad jag har gjort för att förtjäna Dig!
Jag finner inga ord, Tack för att just DU är den du är och att du har ett hjärta av guld.
Är så tacksam att du vill finnas i mitt liv, trots ALLT jag gjort mot dig.
Tack för att du ALLTID ALLTID ställer upp och finns här.. Du är en av få som verkligen vet hur jag är... Och ÄNDÅ finns Här för mig....
TACK DANIEL
Just nu är jag nere på botten igen... Igår låste jag in mig och tog ett låångt bad, mycke tårar och tankar flyger runt..
Vem ÄR jag? Vem VILL jag vara? Vad VILL jag?
Just nu finns inget jag... Tar dagen som den kommer och jag är INTE stark just nu.
Förlåt pappa men jag är verkligen inte stark, hittar inte den inre styrkan som jag haft förut...
Känns som på ruta ett igen.. Innan medicinering och samtal... Medicinen verkar inte kunna hjälpa mig, inte samtalen heller...
Känns som att det inte finns nån ände på allt elände..
Skulle egentligen inte ha skrivit detta inlägg, eller hade tänkt men i min låsta där jag skriver om mkt hur jag mår..
Men nu är det såhär jag mår, så ni vet... Vet varför jag beter mig som jag gör... Är inte speciellt social nuförtiden, jag som alltid älskat att ha massa folk omkring mig och att det alltid ska hända saker.. har slutit in i mig själv nu ett tag... och det kommer jag göra ett tag framöver... Låsa in mig i min lägenhet och bara vara , lyssna på min musik och försöka förstå vad som händer i min kropp och knopp...
Jag finner inga ord, Tack för att just DU är den du är och att du har ett hjärta av guld.
Är så tacksam att du vill finnas i mitt liv, trots ALLT jag gjort mot dig.
Tack för att du ALLTID ALLTID ställer upp och finns här.. Du är en av få som verkligen vet hur jag är... Och ÄNDÅ finns Här för mig....
TACK DANIEL
Just nu är jag nere på botten igen... Igår låste jag in mig och tog ett låångt bad, mycke tårar och tankar flyger runt..
Vem ÄR jag? Vem VILL jag vara? Vad VILL jag?
Just nu finns inget jag... Tar dagen som den kommer och jag är INTE stark just nu.
Förlåt pappa men jag är verkligen inte stark, hittar inte den inre styrkan som jag haft förut...
Känns som på ruta ett igen.. Innan medicinering och samtal... Medicinen verkar inte kunna hjälpa mig, inte samtalen heller...
Känns som att det inte finns nån ände på allt elände..
Skulle egentligen inte ha skrivit detta inlägg, eller hade tänkt men i min låsta där jag skriver om mkt hur jag mår..
Men nu är det såhär jag mår, så ni vet... Vet varför jag beter mig som jag gör... Är inte speciellt social nuförtiden, jag som alltid älskat att ha massa folk omkring mig och att det alltid ska hända saker.. har slutit in i mig själv nu ett tag... och det kommer jag göra ett tag framöver... Låsa in mig i min lägenhet och bara vara , lyssna på min musik och försöka förstå vad som händer i min kropp och knopp...
Kommentarer
Postat av: Jane
Men Johanna :(
Jag tror det mesta handlar om att du måste kunna trivas med dig själv. hitta lugnet i dig själv.
Trivas med att vara ensam och kunna njuta av den ensamtiden istället för att se den som plågsam och rastlös.
Tycker gott att du/ni kan komma upp och hälsa på snart ! Saknar och älskar er ! Det vet du. Kramar
Trackback