*~Carpe Diem~*

Här är allting upp och ner!
Så mycket bråk och tjafs...

Att inte ens kunna diskutera saker och ting det gör mig Arg, Frustread & Ledsen.
Vi är två stycken och vi måste kunna komma fram til något, men då du bete dig på detta sätt blir mognaden väldigt låg. DU kan bara inte bestämma...

Just nu sitter jag i min ensamhet och fundrar, har precis kommit in efter 1 timmas promenad... Jag bara gick gick gick,  utan att ens veta vart jag va på väg.
Alla tankar bara snurrar i mitt huvud.
Jag VILL kunna prata/diskutera med dig, men hur ska jag kunna nå fram? DU vet ju alltid allt och vet alltid bäst...

Helgen har mest bestått av tårar.
Gick hemma hela fredagen med en STOR klump i magen och bara väntade och väntade. Men förgäves...
Yvonne ringde och bjöd hem mig till henne. *TACK*
Vi satt och surrade hela kvällen T kom också, det va riktigt trevligt, skönt att man fick tänka på nått annat emellanåt.
Fick skjuts till Torvalla centrum där jag träffade en speciell person. Inga namn nämns...
Mycket tårar många kramar och MÅNGA frågor.........
Men en sak vet jag... Vi är inte färdiga...

Igår väntade och väntade jag vidare...  Blev bjuden till Frida på Tacos. *TACK*
Sen gick jag hem, duschade och la mig på soffan, somnade... Vaknade vid 02... Svårt att somna...

Idag har jag bara varit hemma och väntat.
Bara att inse att vi är två människor med stark vilja. Men som jag sagt tidigare
I DETTA GER JAG MIG ALDRIG!!!
Detta är ohållbart. Jag saknar mina barn så min kropp håller på att gå sönder.
Utan dom klarar jag inte att leva.

DU straffar ju barnen när du gör såhär...

Vi är oense om vaccin....
Våra barn är i riskgrupp och nu har även influensan kommit till vårat dagis...
Och nu får inte barnen komma hit för att jag vill vaccinera och han vill inte!
Och han vill inte ens sitta ner och diskutera saken.
Jag skrev i ett mess att om han vägrade vaccinet så får dom ju vara hos honom tills detta är över, och tydligen har han bestämt nu att dom ska vara hos honom tills detta är över, men vi har INTE kommit överens om det mellan oss.... Och vadå.. Ska dom vara hos honom  nu i flera månader utan sin mamma??? DET ÄR ORIMLIGT!!
Nog för att jag skrev det där i ett sms men inte fan trodde jag väl han skulle göra såhär. Allt jag vill är bara att vi ska kunna prata om saken.....


Jag blir tokig snart!!!





Varför är livet så förbannat orättvist och krångligt??
Jag vet.. Du vet.. Men ändå.....






♥♥♥